En liten omtolkning av Filipstads historia

Öppningsscenen är Lübecks hamn i Travemünde.

  Där sitter år 1620 två pojkar och vaktar sin packning. De är tio och tolv år gamla, och väntar på en kogg som ska föra dem till Sverige. Undan det krig som senare skall kallas det trettioåriga. Pojkarna heter Evert Strokirk och Jakob Herwegh, och jag tänker mig nu försöka skriva berättelsen om främst Everts liv. Han som i långa tider efter sin död i hemstaden Filipstad skulle komma att ge upphov till ett talesätt. Att vara rik som Evert. Men jag kommer inte överens med den gängse historieskrivningen. Vart pojkarna hamnade, och tillbringade sin första tid i det nya landet.

• 

Resterna av den senast uppförda rostugnen och hyttan i Bosjön nordväst om Filipstad. Av den hammare Evert Strokirk anlade i södra änden av sjön finns inte ett spår.

Att ge sig på en historisk roman som bygger på verkliga personers liv och gärning, är alltid ett vanskligt företag. Ju längre bak i historien man söker sig, desto mera dunkel får man treva sig igenom, och desto vagare blir konturerna.

  Ändå finns åtskilligt mera att hämta i arkiv och litteratur, än vad som gäller för den vanlige bonden eller torparen. Släkterna Storkirk, Herwegh, Skragge, Flygge med flera, som befolkar min skildring, har satt avtryck i den svenska, och inte minst värmländska historien.

  Kaptenen Oskar Fredrik Strokirk gav mellan 1915 och 1920 ut Person- och kulturhistoriska anteckningar i tre volymer. Här berättar han om den svenska ätten Strokirks stamfader, Evert Strokirk. Och här sägs att Evert tillsammans med Jakob Herwegh anlände till Filipstad från Lübeck 1620. Evert skulle ha fått anställning hos handlanden och borgmästaren Peter Flygge i vars tjänst han stannade i tolv år. 

  Uppgiften är logisk så tillvida att även Peter Flygge kom från Lübeck, och han blev under första hälften av 1600-talet den främste aktören inom tullväsendet i Värmland, Närke och Västergötland. När författaren Arvid Ernvik på 1980-talet gav ut boken Tullnärer, gränsridare och smugglare, vittjade han för den skull arkiven på allt som kunde hittas om Peter Flygge.

  Det han fann var att Flygge var skriven i Mariestad, enligt stadens Hionelaghz Register, från 1616. Och när Flygges hustru Margareta von Brehmen dog i barnsäng 1634, så gjorde hon det också i Mariestad. Först efter hustruns död blev Peter Flygge en kort tid borgare i Filipstad. Som borgmästare har han aldrig återfunnits. 

  Vad det gäller Jakob Herwegh, finns belägg för att hans far, Jakob Herwegh den äldre, tvingats fly till Sverige redan 1615 undan fordringsägare i Lübeck. Denne äldre Herwegh blev senare vågmästare i den nyanlagda staden Göteborg, och fanns troligen vid pojkarnas ankomst i trakten av Nya Lödöse.

  Det mest troliga scenariot är därför att gossarna från Lübeck, Evert, tolv år, och Jakob, tio år, anländer till just Nya Lödöse. Evert fortsätter senare till Peter Flygge i Mariestad, och får efter ett antal år dennes uppdrag att svara för uppköpen av stångjärn i Värmlandsberg, och det är alltså först då han hamnar i Filipstad. Efter en tid kommer Jakob efter, och de båda unga männen gifter sig med varsin syster Skragge i Filipstad.

  Att på det här viset skriva om en historia som varit vedertagen i hundra år, görs inte lättvindigt. Jag har länge vänt och vridit på dessa förhållanden, och kommit fram till att som det här är beskrivet måste det förhålla sig.

  Men innan min berättelse når bokpressarna tar jag gärna emot synpunkter. Vare sig det är av ena eller andra slaget.